Straffet

En novell av Ronja, skriven för mellanstadiet.

Laura hör två skott, hon kollar bakåt och ser Bruce hålla i en pistol samtidigt som Patriks kropp faller ner till det smutsiga golvet. Hon utbrister "Vafan håller du på med?", Bruce stammar fram "Lever han?".

Lauras blick flyttas från kroppen till Bruces hand. Den skakar och han håller fortfarande i pistolen.

De hör snabba steg i trapphuset, och i nästa sekund hade polisen stormat lägenheten. En polis skriker "Polis! Släpp vapnet! Ner på golvet."

En månad tidigare.

Laura sänker musiken i bilen, hon sträcker sig efter sin väska och öppnar den och tar upp cigarettpaketet. Samtidigt som hon tar upp en cigarett för att tända, kollar hon på Bruce som kör bilen, hon frågar honom "Vart ska vi?" "Vi ska till Larry, han ville att vi skulle få nån kille att betala nån skuld eller nått" svarar han ofokuserat

"Jag trodde aldrig att jag skulle sjunka så lågt så jag skulle göra brott med min lillebror" säger hon. Bruce utbrister "'Vem har sagt att vi ska göra några brott?"

"Aha! Vad ska vi göra? Be honom snällt om att betala nån skuld? Utan att hota?" frågar hon. Efter några sekunder fortsätter hon med att säga "alltså jag är 27, att göra brott med sin 25 åriga bror är så jävla låg nivå på."

"Mmm" säger han, samtidigt så flyttar han sin hand till stereon och höjer musiken.

Bruce hade snaggat kort hår, blåa ögon, ar smal och typ 183 cm lång. När han gjorde något var han målmedveten och noggrann. Han avslutade aldrig nått som inte var helt perfekt. Laura var motsatsen till Bruce hon gjorde allt lite slarvigt, var spontan och han hade alltid massa jobb som hon avslutade slarvigt innan det var helt perfekt. Hon var 175 cm lång, hon var smal, hon hade svart långt hår, hennes ögon var grönblåa och hon hade glasögon.

Några minuter senare befann dom sig utanför Larrys lägenhet. Lägenheten var på taket på Krämaren. Det var höga lägenhetshus. Krämaren var ett köpcentrum i Örebros citykärna, köpcentret låg bredvid ett annat köpcenter som hette Vågen.

Hissen hade precis släppt av dem på högsta våningen. Bruce plingade på och dörren öppnades av en kort man. Han var inte mer en 160 cm lång, hade dreadlocks och var smal. Han var Larrys "högrahand" och hans namn var Riccy. Han hälsade på dem på engelska och hans uttal var dåligt, men Bruce och Laura hade lärt sig att förstå honom.

Han visade in dem i lägenheten, som uppfattades som fräsch. Det var vita tapeter, men kända konstverk på väggarna som dock var kopior. Det var svarta bord och stolar i köket, i vardagsrummet en svart soffa, ett glasbord, tv från "Andersson" och det var en svart skinnfåtölj i ena hörnet.

Larry hade ett sovrum som nästan alltid var stängt men de matchade den andra inredningen, han hade också ett kontor som hade ett svart skrivbord och en svart kontorsstol i skinn. I fåtöljen i hörnet i vardagsrummet satt en stor man, han var svarthårig, håret var rakat på sidorna och längre mittuppe på huvudet. Det var Larry. Han kollar upp från boken han läste. "Vet ni vem Patrik Eriksson är? Han är skyldig mig 350 000 kronor. Han vägrar att betala. Få honom att fixa fram pengarna inom två dagar." utbrister han.

"Okej. Vi fixar det!" svarar Bruce, och Laura instämmer med "Mm vi fixar det"

Dom lämnar lägenheten efter några minuter.

Dom är tysta på vägen till bilen. När dem kom ut till bilen satte sig Laura i passagerarsätet och Bruce i förarsätet. "Hur har du tänkt att vi ska klara det här?" frågade Laura. "Vi ska bestämma träff med honom och säga att vi ska sälja nått och sedan hotar vi honom lite och sen har han betalat innan veckan är slut" svarade Bruce. Han utvecklade sedan med att säga "Mejla honom att vi ska sälja nått som han vill ha och bestäm sen träff klockan 19.30 , vid espresso house i Marieberg galleria. Du möter upp honom och ber honom följa med ut, sedan går ni ut från gallerian. Ni går tillsammans till Eko, vid Ekos entré så möter ni upp mig, då går vi tre bakom eko och sedan hotar honom, om en dag har han betalat."

"Okej men han kan ju fortfarande gå till polisen" svarade Laura. "Han vågar inte han vet att om han går till polisen så finns det en väldigt stor chans att han får sitta många år, för narkotika brott och liknande." "Okej" sa hon.

Det var några timmar senare hade hon skickat mailet och dom var på väg till Marieberg. I bilen var de tysta. Han släppte av henne utanför Marieberg galleria 19.25. Hon kände igen Patrik eftersom Larry hade skickat bilder på honom. Dom hälsade på varandra och hon bad honom följa efter henne. Han hade svarta jeans, han var ca 180 cm lång och var relativt smal, hade en vit skjorta och hans hår var blont.

Dom gick tysta, vid Ekos entré så mötte de upp Patrik han bad dom bara följa efter. Snart stod de bakom Eko. Bruce såg stressad ut. Han utbrast samtidigt som han riktade en pistol mot Patriks huvud "Betala innan imorgon 18.00 annars kommer det hända något hemskt." Patrik skakade. Han svettades tydligt och gick långsamt därifrån.

Bruce och Laura satte sig i bilen. "Driver du eller? En pistol seriöst?" utbrast hon. Han svarade inte.

Dom var tysta. Bruce skjutsade hem Laura och åkte sedan hem.

Laura sov hela nästa dag, hon vaknade av att det var någon som plingade på hennes dörr. Klockan var 19.30 . Det var Bruce han sa att han ville att hon skull klä på sig och följa med honom. Hon klädde på sig fort och följde med honom ut till bilen, hon märkte att han var upprörd. När dom satte sig i bilen så sa han "Han har inte betalat."

Efter några minuter så hade dom sprungit igenom trapphuset upp till Patriks lägenhet. De plingade på och när Patrik öppnade dörren så riktade Bruce pistolen mot Patriks huvud. De gick in i lägenheten. Laura började leta runt i lägenheten och helt plötsligt hörde hon två skott och i nästa sekund vände hon sig om och såg Patriks kropp falla ner till det smutsiga golvet. Polisen hade snart stormat lägenheten. Dom greps på plats.

Dom fick senare veta att polisen hade haft span på Patrik och lägenheten, då insåg dom att dom skulle få sitta länge i fängelse.