Min första hjärnskakning

En novell av Lovisa. Skriven för mellanstadiet.

Jag heter Lilly Stenberg och jag går i 7c i Engelbrekt men för bara några veckor sen blev det sommarlov, men nu ska jag berätta om en sak som hände för bara för en vecka sen. Det var nästan så jag ångrat att jag åkte med.

Jag och min pappa skulle åka till "Laxriket" och det var lite duggregn ute. Jag hade fått mycket fjärilar i magen. Jag var taggad över att jag skulle få en stor fisk. När jag och min pappa Robert var framme så försvann mina fjärilar i magen, istället blev jag rädd att det skulle hända något eftersom det regnade och var halkigt på stenarna. Vi har kommit långt in i skogen, vi parkerar bilen och går en liten stig till fiskeplatsen. Pappa har fiskat där ända sen han var liten. Jag och pappa tog fram fiskespöet och började fiska.

• Jag ska ta en bild till Instagram! sa jag till pappa.
• Okej! svarade pappa.

När jag tog fram mobilen såg jag att jag inte hade någon mottagning så jag sprang till andra sidan sjön för att få någon mottagning där men det fanns inte. Typ någon timme senare hittade jag mottagning så jag tog några bilder men ingen vart bra så jag vart galen och slängde ner mobiltelefonen på stenarna. Den fick så många sprickor på skärmen så man knappt kunde se något. Jag gick till pappa och började fiska igen efter att jag hade blivit galen.

• Åh, pappa, kolla! En fisk på kroken! ropade jag glatt.
• Åh, ja, Äntligen en fisk! Hjälp mig att få upp fisken! ropade pappa tillbaka.
• Okej!

När vi fick upp fisken så la vi den i hinken. Jag frågade pappa om jag kan ta en till bra bild till Instagram. Han sa jadå, var försiktig för att det är regnigt och halt på stenarna! Jag tog upp telefonen och när jag vänder mig om för att visa skärmen på telefon så halkar jag. Då hände det som inte fick hända.

Jag halkar på stenen med huvudet först, telefonen flyger långt ut i vattnet. Pappa skriker "hur gick det?" jag viskade "jag kan inte komma upp och kan knappt andas plus att jag mår illa och är yr".

Pappa hoppar i vattnet för att få upp mig, han lyckas att få upp mig. Han börjar leta efter mobilen medan jag tar och vilar. Medan pappa letar känner jag huvudvärken och märker att jag fick ett blåmärke på mitt knä när jag hade ramlat på stenarna. Ett tag senare hittar han mobilen så vi skyndade oss till bilen.

Han ringer sjukhuset samtidigt vi åker på motorvägen ÖVER 100 km i timmen. Pappa sa "DU FÅR INTE SOMNA, jag har hört att det är farligt!"

Jag sa "okkej mamm...pappa... men jajag känner mig yrrrr"

Det vart tyst i bilen sista biten av bilresan.

Inne på sjukhuset anmäler vi oss i receptionen. Vi sätter oss och vänta tills dem ropar upp mitt namn. Jag hör en ambulans åka förbi sjukhuset därifrån. Då ropar dem upp mitt namn. Sjuksköterskan leder mig till rum 10 523. De kollar igenom mig och sa att jag får stanna över natten för att det blev så sent.

På morgonen så kom läkaren och sa att jag hade fått hjärnskakning.

Läkaren sa "du får INTE anstränga dig och du får inte använda någon skärm men du FÅR vila ca 1 vecka!"

Jag sa "vilken tur för jag slipper det tråkiga simhoppsavslutningen!"

Hemma fick jag glass varje dag och jag hann läsa ut min favorit bok.