Kompisar och mobbning

Hallå, kom nu, ropa jag från hallen.

Jag ska bara hämta min mobil, ropa Juliette tillbaka.

Hon kom ut till hallen och satt på sig skorna.

Vi gick och hoppa på våra cyklar.

5 år tidigare.

elev i årskurs 5

1

Juliette?

• Kaylin, Kaylin, Kaylin
• Ja? frågade jag samtidigt som jag satt och plugga till mitt prov nästa månad.
• Kan vi gå till parken?
• Men jag pluggar nu, sa jag samtidigt som jag snurra mitt platta blonda hår runt fingrarna.
• Men Kaylin du pluggar alltid och spenderar aldrig tid med mig längre, sa hon besviket och kolla in i mina blåa ögon med en ledsen blick.
• Men jag har prov snart
• Det är nästa månad berätta mamma för mig.

Jag tänkte efter och insåg att jag faktiskt aldrig spenderar tid men Neoline längre. Det har blivit så mycket nu när jag fyllt 13 och har precis börjat 6: an.

Neoline var min lilla syster och jag är inte som alla andra som inte gillar sina syskon jag älskar faktiskt min lilla syster. Neoline är 4 år och kan inte göra så mycket själv men det gör inget.

Jag sucka och gick ut ur mitt rum.

• Hallå vart ska du, ropa Neoline
• Till parken, ropa jag skrattande
• Vänta på mig, skrek hon

Vi klädde på oss och börja gå mot parken. Vi gick ut ur grinden runt vår tomt. vi gick på en stig genom en fin skog. Jag försökte att inte bli sedd av någon för jag ville inte bli retat bara för att jag är med min lilla syster. Vi gick och gick och sen såg vi parken. Neoline sprang i förväg och skrek

• ja parken

Jag gick till henne och satt henne i en gunga. Jag börja göra fart och Neoline skratta och såg helt överlycklig ut.

• Hej

Jag tänkte att det säkert inte var till mig någon sa hej jag menar ingen pratar någonsin med mig. Förutom om dom ska säga något taskigt såklart.

• Hallå, jag bits inte

Jag kolla åt sidan och såg en brunögd lång tjej med brunt hår

• h-h-ee-j-j, sa jag blygt
• Tja, jag är Juliette och du är?
• Kaylin
• Oh, fint namn jag flytta nyss hit och ska börja på någon Halmstad skola, går du där?
• Ja, det gör jag
• Nice, då kan vi bli kompisar
• Mm, sa jag
• Aja, jag ska gå har det bra
• Hejdå

Jag tänkte att hon faktiskt verkar ganska snäll.

• Vänta, hörde jag Juliette ropa.
• Aa?
• Har du en telefon med dig?
• Ja varför undrar du?
• För att du kan få mitt nummer
• Ok

Hon läste upp sitt nummer och jag la till det i mina kontakter. Jag döpte henne till "Juliette:)" jag insåg att det faktiskt var den första av mina kontakter som inte var släktingar. Jag var ganska glad över det och hade ett litet leende på läpparna. Jag tänkte att vi kanske kunde bli riktigt bra vänner en dag.

Kapitel 2

Första skoldagen

idag var det måndag och första skoldagen efter sommarlovet. Jag gick upp ur min fina vita säng med en grå sänggavel. Det var blommiga överkast på kuddarna och täcket. Jag satte på mig ett par jeansshorts och en rosa, blommig t- skirt som jag hämta på golvet i mitt fina gråa rum. Jag hade en klump i magen när jag gick ner för den bruna trätrappan och åt frukost. Jag såg en lapp på det bruna, stora köksbordet. Det var mamma som lämnat den. " hej älskling, hoppas du får en bra första dag i skolan. Jag var tvungen att åka till jobbet tidigare idag och Neoline är lämnad. Mackor, ost och juice finns i kylen" jag tog fram två mackor och brede dom med smör. Sen hade jag på två ostskivor på varje. Jag tog fram juicen och hällde upp den i ett glas. När jag ätit upp min frukost gick jag upp till övervåningen. Jag gick till badrummet och la lite tandkräm på tandborsten. Jag borsta tänderna och sedan tog jag min hårborste och rede igenom håret. Jag tog med mig min telefon och gick ner till hallen. Jag satt på mig ett par jumpaskor och tog det första steget utanför dörren. Jag var så nervös och hade värsta klumpen i magen. Jag gick mot skolan. Vi börja om en kvart. Det brukar ta ca tio minuter att gå till skolan.

Efter tio minuter var jag framme. Jag börja gå mot huset där vi har klassrum när någon stoppa mig.

• Men titta vem vi har här, sa Emma

Nej, tänkte jag emma var min mobbare hon har mobbat mig i två år nu. Ja hon och hennes två svansar lisa och Molly. Dom följer efter henne var hon en går. Hon har börjat mobba mig för att för tre år sen så var vi bästa kompisar men vi hade aldrig tid för att hänga för att jag plugga och nu så kallar hon mig nördis.

• Hallå, ska du säga något eller, sa hon medan lisa och Molly skrattade.

Hon tog min ryggsäck och hällde alla saker på marken. Men Kaylin varför har du saker på hela marken ska du inte plocka upp dom sa hon sen. Jag börja plocka bland mina saker när hon trampa på mitt äpple jag hade haft med mig. Det mosades sönder. Emma gick iväg med lisa och Molly efter. Dom skrattade åt mig. Jag plocka upp mina saker och gick mot klassrummet.

En stund senare när jag var i klassrummet kom Juliette in och presentera sig. Sedan satt hon sig bredvid mig. "hej" viskade hon. Jag viskade hej tillbaka. Det ringde ut på rast och jag och Juliette pratade hela rasten. Jag fick t.ex. veta att hon också hade en lillasyrra som hette Alexia. Efter skolan gick jag ut ur klassrummet och emma kom upp till mig. Förvånansvärt så hade hon inte Molly eller lisa med sig.

• Hej nördis, sa hon
• h-ee-j-j, sa jag med darrig röst.
• Jag hörde att vi skulle ha matteprov nästa termin har du börjat plugga en?

Hon reta mig alltid för att jag brydde mig om skolan så mycket och aldrig har underkänt på prov.

• Låt henne vara, hörde jag en röst skrika

Det var Juliette.

• Oh, har du fått en kompis
• Mm, mumla jag
• Inte så länge till, viskade hon.

Jag krama Juliette och berätta om att emma var min mobbare. Juliette vart besviken och sa att jag hade henne nu. Juliette var verkligen rena motsatsen till mig men hon var så snäll. hon hata skolan och jag älskar den. Hon är jättemodig och jag är jätteblyg. Vi ser totalt olika ut. Men hon brydde sig om mig och en sak hade hon lärt mig att vänner var värt att kämpa för.

Kapitel 3

Vad händer?

Jag och Juliette hade vart kompisar i ca två månader nu. Vi hade verkligen blivit nära. Men idag när jag kom till skolan gick jag mot henne och hon bara gick rakt till andra hållet när hon såg mig. Hela dom två första lektionerna bara ignorera hon mig. När jag fråga om jag gjort något svara hon bara med " det vet du nog bäst själv " jag var så ledsen och tror alvarligt att jag snart inte har några tårar kvar. När jag äntligen får en vän så slutar det med att hon hatar mig. Efter en stund av gråtande ute på skolgården bakom huset sa jag till mig själv att jag skulle ta tag i det här nu och lista ut varför hon var sur på mig. Men hur hon ville ju inte prata med mig. Jag var en ganska blyg person så det var svårt att ta tag i saker där man behöver lite mod. Jag gick runt hörnet på huset och skulle precis gå och prata med henne ser jag något jag trodde att jag aldrig skulle få se. Hon var med emma, lisa och Molly. Jag vart ledsen nu var det inte bara att den enda vännen jag har hatar mig hon hade också gått och blivit kompisar med mina mobbare. Kunde livet bli sämre. Det ringde in jag vänta ett tag så jag inte var tvungen att träffa någon för man såg ju att jag varit ledsen. Efter en minut eller så gick jag in i klassrummet. Jag gömde ögonen och gick raka vägen till min bänk. Juliette satt hos mina mobbare och jag satt ensam som vanligt. Jag gjorde mina uppgifter och det ringde ut för dagen.

Jag gick snabbt ut ur klassrummet och små sprang hem. Jag kom hem och mamma ropa från köket och frågade om jag hade haft en bra skoldag. Jag svara inte bara sprang in på mitt rum smällde igen den vita dörren med grå detaljer och bilder på familjen och slängde mig gråtande på sängen. Min mamma visste inte om något om mobbningen eller om Juliette. Jag hörde hennes fotsteg utanför min dörr. Hon öppna dörren sakta och kom in och krama mig. Hon frågade vad det var som hade hänt. Jag sucka och tog modet till mig att berätta om allt. Jag berätta om att jag blivit mobbad och om Juliette. Mamma börja gråta och krama mig ännu hårdare. Mamma undra varför jag inte hade berättat något tidigare. När jag tänkte efter viste jag inte riktigt men tyckte väl det var jobbigt att prata om. Jag sa till mamma att jag fortfarande inte visste varför Juliette inte ville vara med mig mer. Jag och mamma bestämde att jag skulle ringa henne. Jag ringde upp henne och förvånansvärt så svara hon.

• Hej, sa jag i telefonen
• Hej, sa hon
• Jag ville prata med dig
• Och varför skulle du vilja prata med en jobbig tjej som du bara är med för att du inte har någon annan.
• Det har jag aldrig sagt?
• Nehe, sa hon samtidigt som hon la på

Jag vart ledsen och berätta för mamma vad hon sa. Mamma försökte muntra upp mig och berätta om hur fin jag var och att jag skulle gå till skolan i morgon och säga om hur mycket du tycker om henne. Jag hade alltid varit blyg men om det var en sak jag hade lärt mig av Juliette är det att vänskap alltid är värt att kämpa för.

Mamma och jag gick ut och gjorde tacos, min favoritmat och sen kom Neoline ner för att också äta och sedan käka vi glass till efterrätt. Jag gick in på mitt rum och plugga sedan gjorde jag mig redo för natten och sov som en stock.

Kapitel 4

Vänner?

Dagen efter när jag kom till skolan såg jag att Juliette var med emma och dom andra så jag sa inget till henne. Det ringde in och jag gick in på lektion. När jag satt och gjorde min uppgifter kände jag att något träffa min arm det var en pappers boll. Jag öppna pappersbollen sakta och läste vad det stod på. " nördis " stod det på det. Jag vek ihop pappret till en boll och la den bredvid mig. Jag gjorde klart mina uppgifter och tog upp min bänkbok och börja läsa. Det ringde ut och jag gick ut på rast. Jag satt mig på en bänk och börja äta av mina vindruvor jag hade haft med idag. Jag satt och tänkte när jag hör en röst som jag känner igen det var Emma, Molly, lisa och Juliette som stod framför mig. Juliette stod lite bakom och var bara helt knäpptyst när emma tog min burk med vindruvor hällde dom på marken och hoppa på dom.

• Men nördis tanken är att vindruvorna ska vara i munnen inte mosade på baken.

Dom vände sig om och emma, Molly, lisa skratta Juliette var bara tyst. Dom sa inget till mig på dom två andra lektionerna. Jag gjorde klart mina sista uppgifter för dagen och la ner böckerna i min fina träbänk. Det ringde ut för dagen och jag vänta tills Juliette, emma, Molly och lisa gick ut. När jag såg lisa och Mollys blonda hår gå ut genom dörren reste jag mig upp och gick också ut. Jag plocka upp mina saker och små sprang ut.

Efter en stund på den stora skolgården fick jag syn på Juliette gå ensam. Nu har jag min skans tänkte jag. Jag sprang mot henne och skrek:

• Juliette vänta
• Lämna mig ifred
• Nej, vem har sagt att jag har sagt att du är konstig
• Det spelar ingen roll gå

Det tog en stund att övertala henne men till sist mumla hon:

• Emma och dom andra, hon trodde att jag inte hörde. Hon börja gå
• Men är du dum, hon har bara sagt så för att hon vill förstöra vår vänskap. Jag skulle aldrig sagt något sådant och om jag hade gjort det hade jag inte sagt det till henne. Hon mobbar mig. Den dagen hon fick reda på att vi var vänner viska hon i mitt öra" inte så länge till ". Jag gillar dig jättemycket fattar du väl, ropa jag efter henne.

Hon stanna upp och vände sig om. Jag såg tårar i hennes fina bruna ögon och hon såg tårar i mina blåa. Hon börja gå mot mig. Hon gick snabbare och snabbare och till sist sprang hon. När hon var framme hos mig krama hon mig så hårt. Tårar välde ut ur hennes och mina ögon.

• Förlåt, jag var så dum att jag inte insåg det. Jag var bara så ledsen att vi inte var vänner längre. Jag älskar dig.
• Jag älskar dig också.
• I morgon ska vi gå till rektorn och berätta om allt. Och om dom fortsätter mobba dig så finns jag alltid vid din sida.
• Tack
• Jag ska aldrig lämna dig igen
• Lovar du
• Ja, bara du lovar att aldrig lämna mig.

Vi lovade varandra och krama varandra sedan så hårt och jag kände att jag aldrig ville släppa taget.

Kapitel 5

Prata med rektorn

Jag sprang hem med tårar i ögonen. Nej jag var inte ledsen snarare tvärtom jag var över lycklig. När jag kom hem till vårt fina gula hus gick jag in genom dörren tog av mig dom vita jumpaskorna och småsprang ini köket med tårar i ögon. Jag fick syn på mamma, sprang fram till henne och krama henne så hårt. Hon vart jättestressad undra vad som var fel, varför jag grät och vad som hade hänt. Jag berätta för mamma att inget var fel utan att jag hade löst allt med Juliette. Hon undra hur. Jag berätta allt för henne och hon log och viska till mig

• Jag är så stolt över dig

Jag kolla upp på henne log och sa jag vet.

Vi gick ut i det fina vita och bruna köket. Vi laga spagetti och köttfärssås. Neoline kom ner springandes när hon kände doften av mat. Vi satt oss runt bordet. Neoline berätta vad som hade hänt på dagis. Hon kunde verkligen sitta och prata om att hon typ grävde ett hål i sandlådan i 2 timmar minst. När jag ätit upp ställde jag in min disk i diskmaskinen och gick upp till mitt rum. Jag satt och plugga och gjorde alla min fyra läxor som skulle in den närmsta veckan. Matten som skulle in imorgon. Engelskan som var prov på torsdag, tisdag idag. Svenska där jag skulle skriva en tre sidors lång faktatext, skulle in på fredag. Den börja jag med igår för det var då vi fick den och So tills torsdag också. Klockan slog 21:30 och jag plocka undan alla läxor som jag precis gjort klart. Jag bytte om till min fina pyjamas med avokados på och gjorde mig klar för natten.

Dagen efter när jag var påväg till skolan var jag väldigt nervös. Jag och Juliette skulle ju prata med rektorn idag. När jag kom till skolan kom Juliette springandes och krama mig. Jag hade saknat det. Hon frågade om jag var nervös. Jag berätta för henne att jag var det. Jag hade ganska mycket tur för hon är den bästa på att lugna ner folk och jag kände att jag inte var så nervös längre. Det ringde in och vi gick in på lektion. Juliette satt bredvid mig den här dagen och emma, Molly lisa kolla på henne med arga blickar.

Efter lektionen så gick vi upp för en trappa i vårt röda skolhus och gick mot dörren det stod "rektorn" på. Vi gick fram tillsammans och knacka lite försiktigt. Det kändes som vi stod där i en timme innan handtaget pressades ner och dörren öppnades.

• Men vad gör ni här? sa rektorn Anders med en förvånande röst.
• Vi måste prata, sa Juliette bestämt
• Handlar det om båda eller'
• Nej det handlar om Kaylin.
• Okej kom in.

Vi gick in i hans fina väl städade kontor och satt oss i varsin stol på ena sidan skrivbordet. Han satt sig på andra. Han undra vad det handla om och Juliette kolla på mig med en " berätta nu" blick. Jag börja berätta lite försiktigt och sen bara välde allt ut mig. Juliette och Anders sa inte ett ljud och bara lyssna. Efter jag berättat allt om mobbningen och om att hon försökte förstöra vår vänskap. Anders sucka och sa att han skulle prata med deras föräldrar och om det fortsätter så ska jag komma till honom. Vi gick ut ur kontoret och när dörren var stängd krama Juliette mig och viska:

• Jag är så glad att du våga berätta allt.
• Jag med.

Kapitel 6

Kommer det bli bra?

Dagen efter att börja bra och jag var i skolan med Juliette och hade roligt. Emma och dom andra kom upp till oss. Jag trodde att hon skulle säga förlåt men det var rena motsatsen. Ho var skitsur och skrek på mig om att jag hade skvallrat. Hon tog min väska och la den i en vattenpöl precis framför oss. Juliette börja skrika på henne. Jag tog ett djupt andetag.

• Vet ni vad, jag orkar inte mer, emma du kan inte bara börja mobba mig för att när vi var kompisar plugga jag hela tiden. Och när jag äntligen har fått en kompis är du svartsjuk och tar henne, jag skulle kunna vara din kompis emma men jag vill inte för du har mobbat mig i 2 år och jag har haft son skolångest och tyckt det var skitjobbigt. Jag prata med rektorn för jag ville lösa allt. Du gör bara så fel.

Alla var tysta tills Juliette fråga om vi varit kompisar. Jag och emma nickade

• Men jag mobbar dig för när vi var kompisar hade du aldrig tid.
• Nej jag vet jag plugga hela tiden men om du hade sagt vad du tyckte på ett snällt sätt hade jag kunnat ändra på det. Fattar du hur jobbigt jag har haft det.
• Okej jag kan väl sluta mobba dig, men bara för det är vi inte kompisar
• Det är okej, sa jag samtidigt som jag såg att emma var ledsen för att hon hade varit taskig. Jag tänkte att hon nog vill bli kompis med mig ändå men hon har mobbat mig så jag bryr mig inte.

Emma gick där ifrån och Juliette krama mig och berömde mig för att jag var så modig. Hon undra vart jag fått allt mod från och jag sa att jag nog bara inte orka mer.

5 år senare

Hallå, kom nu, ropa jag från hallen.

Jag ska bara hämta min mobil, ropa Juliette tillbaka.

Hon kom ut till hallen och satt på sig skorna.

Vi gick och hoppa på våra cyklar.

Vi skulle åka till stan och köpa kläder. Det skulle bli så kul.

Jag och Juliette var fortfarande bästa kompisar. I år går vi i 2:an och skolan gick bra för båda oss. Juliette och jag var bra för varandra. Jag hjälpte henne med skolan och vi plugga typ hela tiden tillsammans. Hon hjälpte mig med att få upp mitt mod och jag är mycket modigare än för 5 år sedan. Emma, Molly och lisa har jag ingen kontakt med och har inte sätt dom sen vi sluta 6: an.