Kidnappad

Spökhistoria av elev i klass 6

Det var en helt vanlig morgon, trodde Diana. Hon vaknade tidigt på morgonen av att hon hörde att hennes mamma gjorde frukost i köket. Diana kollade på klockan och till hennes förvåning så var klockan 02.00 och hon går upp klockan 06.15 för att hinna med bussen. Hon kände att hon fick gåshud över hela kroppen och att en iskall dimma spred sig i rummet. Hon tänkte att hon bara drömmer men sen så satte hon sig rakt upp i sängen för då hörde hon någon som gick upp för trappan och hennes rum var på översta våningen. Hon kände att det var någon som var precis utanför dörren till hennes rum.

- Var är hennes rum tror du? viskade en hes mans röst.

- Jag tror att det är här inne sa en annan mans röst.

Dom var två och stycken och nu så gick dom till hennes lillasyster Cleos rum. Precis när dom skulle öppna dörren till Cleos rum så känner Diana att hon måste nysa.

- Inte nu, inte nu! tänkte hon för sig själv.

Men utan att hon ville så nös hon men inte så högt men tillräckligt högt för att männen ska höra.

Det gick inte ens två sekunder så var dom utanför Dianas rum och öppnade dörren. Som tur var så var Dianas rum störst och det var kolmörkt. Diana tänkte att hon måste gömma sig så fort hon kunde hon smög bort från sägen och under hennes skrivbord. Skrivbordet var högt så det var inga problem att ta sig under. Den har ett draperi under skrivbordet som man kan dra igen så hon drog upp draperiet och sen så kröp hon under. Efter hon kom under så drog hon igen draperiet men inte hela vägen för hon ville se personerna som letade efter henne.

Killarna gick fram till hennes säng och såg att hon inte låg där. Diana kände att hon ville skrika men hennes föräldrar skulle inte höra för dom sov och om dom skulle höra så skulle dom inte hinna komma till hennes rum innan killarna skulle hitta henne.

Killarna gick runt i rummet och letade och till sist så såg dom skrivbordet och gick långsamt ditt precis som om dom inte ville att hon skulle höra dom. Dom rev upp draperiet och hittade en stor låda. Diana hade gömt sig under ett annat skrivbord för det dom tittade på var hennes sminkbord.

- Hjälp!!!! skrek Diana.

Hon tänkte inte på det men hon skrek och sprang i rasande fart ut ur rummet och ner för trappan med männen strax bakom henne. Hon sprang in i sina föräldrars rum och fram till deras säng men där var det inga föräldrar som sov där.

- Trodde du att vi inte skulle gömma dom eller? sa en elak röst.

- Vart är minna föräldrar? sa Diana högt.

- Du kommer att få veta men inte här utan på en annan plats sa den elaka mannen.

- Nej jag vill veta nu! skrek Diana och nu var hon arg.

- Kom med här nu och kämpa inte emot för då dödar vi hela dig familj! sa mannen med ett elakt flin.

Diana följde med mannen och kämpade inte emot. Diana var nu livrädd och hon hörde att männen pratade om henne och hennes framtid men till detalj så vet hon inte riktigt vad dom sa något om källare barn döda. När hon hörde ordet DÖDA så blev hon livrädd.

- Kom nu och var tyst för du vet vad som kommer att hända din familj om du skriker sa den ena mannen.

- Ja, jag kommer inte att skrika sa Diana med en deppad röst.

Dom gick ut med Diana mellan sig och gick fram till bilen. Bilen var en stor vit bil som hade ett utrymme i baksätet. I baksätet så finns det inga fönster så man kan inte se ut och ingen kan se in.

- Sätt dig här sa en av männen och pekade på ett av hörnen i baksätets utrymme.

Diana satte sig där och kom på att hon hade sett den här bilen i går. Bilen hade följt efter dom på motorvägen när dom skulle hem från Dianas ridning och hennes mamma undrade varför den bilen förföljde dom. Hennes mamma tänkte precis ringa polisen när dom svängde av mot en annan väg.

Diana var liv rädd och funderade på vad som skulle hända med henne nu, om hon kommer att dö och om hon skulle någonsin få se sina föräldrar och sin syster. Hon hade aldrig hört eller varit med om någon kidnappning och undrade varför dom gjorde som dom gjorde och om dom alltid tänkt att ta henne.

Hon hörde ganska lite på vägen efter som att en av männen hade sagt att hon måste ta tabletter. Hon vet i alla fall att den som körde hette Rikard och den andra som hade tryckt ner massa tabletter i hennes mun hette Simon.

Dom hade nu stannat bilen och då hade dom åkt i ungefär 30 minuter. Diana tittade sig runt om kring när hon kom ut ur bilen. Dom var ute på landet och hon bodde i stan innan.

- Gå in i huset sa Rikard.

Han pekade på ett stort rött hus som var ganska gammalt. Dom gick in i huset och upp på övervåningen och sedan så gick dom in i ett litet rum. Det fanns en madrass, en tv och sedan så fanns det kedjor som satt fast i väggarna.

- Här så kommer du att få stanna och du kommer aldrig ut härifrån och ingen kommer att höra dig sa Rikard med ett elakt flin.

- Om du vill komma ut så måste du göra allt vi säger åt dig att göra och om vi vill så kanske vi aldrig släpper ut dig sa Simon.

Sedan så puttade dom fram Diana till den ena vägen och sedan så satte dom på kedjor på hennes händer och hennes hals och sedan gick dom ut ur rummet och låste dörren.

Diana var helt säker på att hon kommer att få stanna där hela sitt liv eller så kommer hon att bli dödad av männen.

Just nu så var det snart morgon och den lilla staden börjar väckas till liv. Då vaknar även Dianas mamma och pappa och märker att dom har ont i huvudet och att dom sitter ihop tejpade på en stol i deras garderob och försöker att ta sig loss. När dom väl har tagit sig loss så springer dom in i Dianas rum och hittar inte henne och sedan så springer dom in i Cleos rum och hittar henne sovandes. Dom ringer genast polisen och när polisen kom så var klockan 08.45. Polisen letade först i huset efter ledtrådar men hittar inget och sedan så går dom runt i kvarteret och letar efter någon som har sätt något. Då så vet polisen att Diana är kidnappad men dom vet inte vem det är som har kidnappat henne.

Diana vaknar av att hon tycker att det är kallt och märker att hon inte har något täcke på sig. Efter en stund när hon har vaknat till så hör hon någon som går upp för trappan och låser upp dörren till hennes rum. Diana blir liv rädd och tror att det här är slutet men sedan så kommer hon på att hon måste lyssna och göra som dom säger.

Dörren öppnas och Simon kommer in i rummet lossar kedjorna och han är knäpp tyst.

- Kom nu! säger han och drar i Dianas arm och går ner för trapporna.

När dom har kommit ner för trapporna så möter dom Rikard.

- Du får äta det här sa han och pekade på en tallrik med ett bröd på. Mer behöver du inte äta för du är redan tillräckligt tjock som du är.

Men Diana var inte alls tjock och det viste hon. Diana fick då knappt någon mat och en gång om dagen fick hon gå på toaletten.

Hemma hos Dianas föräldrar så börjar polisen släppa fallet om Dianas försvinnande. Efter tre veckor så släpper man fallet helt. Men inte hennes föräldrar för dom vill hitta sin dotter.

- Det enda logiska som kan ha hänt med er dotter är att hon har blivit mördad eller bara dött berättade polisen efter dom hade letat i 17 dagar.

Dianas mamma och pappa ville inte tro det men dom fick bara anta att hon var död.

Diana levde hos sina kidnappare i ungefär 11 månader, tills Rikard och Simon bestämde att vi ska flytta och då till ett ställe där ingen kan hitta henne.

- Du måste lära dig spanska sa Simon till Diana.

- Varför då? frågade Diana.

Simon svarade inte på frågan och började lära ut spanska. Efter att dom började lära ut spanska så fick Diana mycket mer mat och fick gå på toaletten när hon ville och hon behövde inte ha kedjor på sig. Diana märkte att något inte stämde så hon började att lyssna på olika samtal och så fick hon reda på det här. Hon skulle om en månad flytta till Spanien och bo där och kanske så skulle dom göra hemska saker med henne och äckliga, men vad vet hon inte. Hon vet också att hon ska bli deras dotter och då kan man ju veta lite mer vad dom behöver att göra med henne och man kan ta bort lite äckliga saker.

Diana tänker minsann inte flytta härifrån för polisen verkar vara ganska nära men inte tillräckligt nära så hon måste stanna här i stan. Hon funderade på hur hon skulle kunna rymma eller något liknande.

Men det han hon inte för nu så var det mörkt så hon behövde sova, mitt i natten så gick hon upp ur sängen och såg en nyckel som gick till dörren. Hon öppnade dörren och gick ner för trappan och kände på ytterdörren, den var öppen. Hon tryckte ner handtaget och kände hur hennes hjärta bultade. Dörren gick upp helt tyst tills hon insåg att den var fäst med ett snöre som gick till en klocka. Klockan började ringa och efter en sekund så var Rikard och Simon i hallen. Rikard slog till henne.

- Har du inte lärt dig något av det vi lärt dig! sa han med en arg blick. Kom du får sova hos mig i natt.

Diana ville minsann inte följa med Rikard och sova med honom så hon skriker rakt ut genom ytterdörren som är öppen.

- Nej!!! skrek Diana.

- Du kommer med här nu. Simon stäng dörren sa Rikard.

Rikard drog med sig Diana in till hans rum och sa till Simon att låsa dörren efter dom. Simon låste dörren och gick in till sig.

- Lägg dig här nu och om du försöker att rymma så kan du bara fantisera vad jag gör mot dig och då visar jag ingen nåd för att du är barn och liten.

Diana blev livrädd och visste precis vad han kan göra och kommer säkert att göra.

Morgonen efter så var väskor packade och Rikard var borta. Hon hörde hur dom pratade om hur planet skulle lyfta om en timme. Diana gick ut ur rummet och såg att Rikard satt i bilen utanför och Simon packade ihop maten i köket. Hon ville bara springa ut ur dörren men det gick bara inte. Efter en halv timme så var dom redan på flygplatsen och sedan så gick hon och Simon in på toaletten och Simon klippte av allt hennes långa fina hår.

Dom gick in på flygplanet och Diana kände att nu var det försent ingen skulle hitta henne. Dom satte sig och sedan till hennes glädje. Det kom in en polis i flygplanet och letade. Rikard och Simon såg det så dom satte på Diana en filt.

- Om dom frågar dig något så säger du inget sa Rikard

Men det kunde han glömma hon tänkte skrika så fort han vände säg till dom. Men så klart så såg Simon det och sa något till Rikard.

- Om du säger eller skriker så dödar vi alla på planet sa Rikard med ett elakt flin och visade en pistol bakom ryggen så att inte polisen skulle se. Diana viste inte vad hon skulle göra men hon viste att hon måste göra det snart för polisen skulle snart komma och sedan gå sin väg. Diana kom på en ide hon ryckte pistolen ur Rikards hand och skrek.

- Jag är Diana!!! skrek Diana.

Polisen sprang rakt åt hennes håll och grep Rikard och Simon för kidnappning på litet barn. Sen så fick Diana åka till polis stationen och fick veta någon fruktansvärt.

Hennes mamma hade dött i en trafikolycka och hennes pappa hade blivit galen och dödat hennes lilla syster och ingen vet varför sedan så blev han skjuten för han hotade polisen med att döda dom. Diana behövde alltså bo på ett barnhem.

Diana behövde dock inte bo där länge för det var en fantastisk familj som ville adoptera henne och den familjen består av mamma Sara, pappa Hans och lille bror Adrian.

Diana fick ett bra liv till slut som tur!!!