Kärlekstrubbel!

En novell av Frida. Skriven för mellanstadiet.

Jag heter Ella och är fjorton och går i åttan. Jag är kär i min bästa kompis kille och det är jätte jobbigt men jag vet inte hur jag ska kunna berätta det för henne. Jag känner mig vidrig som kan gå och kära ner mej i min bästa kompis kille.

Jag och min bästis Lina går alltid med varandra till skolan men just idag var det väldigt jobbigt för jag har just kommit på att jag är kär i Linas kille. Så ska inte en bästis göra. När jag ska gå ut till Lina så ser jag hur glad hon är för att se mig. Men när jag ser henne så knyter sig hela magsäcken och det känns som om det är en dubbelknut på den. Men jag går fram till henne och går med Lina till skolan men på vägen frågar Lina.

- Har det hänt något, du är så konstig du pratar nästan inte?

- Det är inget, säger jag med en ilska i rösten utan att jag tänker på det.

- Du verkar ha vaknat på fel sida, svarar Lina.

När hon säger så kokar det inom mig. Jag har lust att slå till henne men precis när jag ska smälla till henna så kom jag på att hon inte har gjort någon. Det är jag som har gjort fel, inte hon. När vi går där bredvid varandra så säger ingen av oss något. Det enda jag tänker på hela vägen till skolan är att jag har gjort fel, jag har gjort fel. Jag har gjort fel, inte hon.

När vi kommer fram så ringer det in och vi springer in och sätter oss. Fast idag sitter vi inte bredvid varandra, hon sitter lägst fram bredvid Kevin, hennes kille, och jag sitter lägst ner helt ensam.

Nu kommer Karin in i klassrummet och alla vänder sig fram och det blir knäpptyst. Då säger Karin att vi ska ta upp matteboken och slå upp sida 127 och börja jobba den sidan själva. Alla sitter och jobbar, men för mig går det inte, jag sitter bara där och kollar rakt ut genom fönstret. Karin sitter på katedern och kollar på mig, men det märker jag inte. Det enda som far runt i huvudet är att jag är en dum kompis, en som som inte borde finnas i värden.

Jag märker inte att Karin kom närmre och närmre. Snart så hade hon sin hand på min axel och säger att jag ska komma ut i korridoren och vi prata lite. När hennes hand landade på min axel och jag hörde att det var Karin som ville prata, så spred sig en oro i hela kroppen. Vad hade jag gjort? Det var svårt att resa sig upp för benen var som spagetti. Jag gick med skakiga ben ut ur klassrummet. Efter mig kom Karin och satte sig bredvid mig och sa.

-Vad har hänt?

- Det har inte hänt något. Allt är som vanligt ,svarar jag.

- Men jag ser att det är något.

- Men det är inget ,skriker jag med gråten i halsen

Jag springer iväg längs korridoren och slutar inte springa förrän jag är vid cyklarna. Jag låser upp cykeln, sen trampar jag så hårt jag bara kan. Jag har aldrig förut trampat så hårt. Det känns som om benen ska ramla av.

När jag ligger i sängen i mitt sovrum och tittar upp i taket. Då är det första gången jag slappnar av på hela dagen. Det känns så skönt men jag skäms fortfarande. Då ringer det i mobilen som ligger på skrivbordet. Jag går fram till mobilen och ser att det är Lina som ringer. Jag hinner tänka tusen tankar innan jag lyfter upp mobilen och svarar.

- Hej

- Var är du? frågar Lina

- Jag är hemma var annars.

- Varför stack du? Vad sa Karin?

- Hon undrade vad det var som var fel, men det ville jag inte berätta för henne.

- Vad har hänt, vill du berätta det för mig?

- Jag förstår om du inte vill vara min kompis lägre, men jag är super kär i Kevin.

- Du det gör inget för jag gjorde slut med honom idag.

En våg av lättnad spred sig i kroppen. Alla knutar på magsäcken var borta och dagen efter frågade jag honom och han sa ja. Vi var ihop och så var det han följde med mig hem och vi höll hand hela vägen hem.